Ett logiskt felslut om bilmärkens inverkan på körförmågan

För inte så länge sedan flyttade jag till ett miljonprogramsområde i en kranskommun till Stockholm. Ganska snart blev det uppenbart för mig att andelen dåliga bilförare i mitt nya närområde var betydligt högre än i Stockholmstrafiken som helhet — och då lider Stockholmstrafiken som helhet definitivt ingen brist på dåliga bilförare.

Med dålig bilförare avser jag här givetvis hur skicklig föraren är i trafiken. Det är ju givetvis möjligt att föraren besitter en hög skicklighet att framföra sitt fordon som sådant, om detta testas under kontrollerade former som manöverprov på en bana. Detta har jag självklart ingen möjlighet att ta reda på. Det jag avser är alltså att bilförarna är dåliga genom att uppvisa ett hänsynslöst, farligt, olagligt och aggressivt trafikbeteende. Ni vet förstås vad jag menar: farliga körfältsbyten, inte signalera, ligga för tätt framför eller bakom annat fordon, inte vara uppmärksam eller bry sig om andra trafikanter, korsa spärrlinjer eller spärrfält, ignorera väjningsplikt o.s.v, o.s.v.

Denna höga andel dåliga bilförare i mitt nya grannskap förbryllade mig en del och jag funderade över vad det kunde ha för orsaker. Sedan slogs jag av en annan iakttagelse om dåliga bilförare som jag gjort redan tidigare och sambandet blev klart för mig.

Det är nu nämligen så, vilket jag som sagt kommit fram till tidigare (genom talrika empiriska observationer) att bilmärkena Audi, BMW och Mercedes framförs av dåliga bilförare i en betydligt högre grad än vad som motsvaras av deras andel av den totala fordonsparken. Räknar man bort uppenbara yrkesfordon blir dessa bilmärkens andel av dåliga förare ännu större — närmare 50 % av de dåliga förarna. Ligger jag och kör på en motorväg i Stockholmsområdet och blir omkörd av en bil, i hastighet 20 km/h över hastighetsbegränsningen som sedan utan att blinka byter till mitt körfält precis framför min bil och slutligen korsar ett spärrfält för att med nöd och näppe köra av på en avfart som skyltats redan 1 km tidigare, så är det nästan 50 % chans att bilen är av något av märkena Audi, BMW eller Mercedes.

Särskilt drabbade verkar bilar som är lackade i svart, vitt eller grå metalic vara. Även förekomsten av tonade rutor har mätbar inverkan på förarens förmåga att framföra fordonet i en trafikmiljö.

Jag tog dessa observationer med mig och besökte de tolv närmaste boendeparkeringarna i mina kvarter. Mycket riktigt fann jag en tydlig överrepresentation av ovanstående bilmärken och företrädesvis i kulörerna svart, vitt eller grå metalic. Nästan 2/3 av dessa var dessutom utrustade med tonade rutor.

Här hade jag alltså förklaringen till varför det område jag flyttat till hade en så hög andel dåliga bilförare. Det är uppenbart att genom att köra något av dessa bilmärken ökar risken för att bli en dålig förare och överrepresentationen av dessa i mitt närområde korresponderade så gott som helt med den jämförelsevis högre andelen av dåliga förare i samma område.

Frågan är nu vilka typer av åtgärder man kan vidta mot förekomsten av dessa bilar i trafiken som ett naturligt led i att öka trafiksäkerheten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s