Politiska partier ett särintresse

”Försvaret är ett särintresse” sa Fredrik Reinfeldt 2013. Där hade han, inte förvånande, fel med råge. Försvaret är inte ett särintresse utan en av statens centrala uppgifter och en väsentlig del av en stats existensberättigande. De allra flesta av de uppgifter som vi överlåtit åt staten kan ordnas på annat vis än genom statligt styre — huruvida en sådan alternativ lösning är godtagbar är en fråga om tycke och politisk åskådning. Det är däremot svårt att se något realistiskt alternativ till staten för att ordna försvaret av ett lands territorium. Detta sker antingen genom en egen krigsmakt eller genom att på diplomatisk väg utverka militärt skydd från andra stater, eller genom en kombination av de bägge. Det land som inte kan upprätthålla sina gränser upphör som självständig nation. Ordspråket varje land har en armé, sin egen eller någon annans* är utan tvekan sann.

Reinfeldt själv däremot representerade ett riktigt särintresse, nämligen ett politiskt parti. Det kan fortfarande, inom och utom partierna, finnas en kvardröjande föreställning att de politiska partierna utgör någon slags folkrörelse som representerar folkets politiska engagemang. Verkligheten har emellertid för länge sedan sprungit ifrån dem som hyser sådana föreställningar.

Igår berättade Svt att inkomster från medlemsavgifter utgör en allt mer försvinnande andel av partiernas intäkter. Enbart runt 5 % av befolkningen är medlemmar i ett politiskt parti. 1989 var andelen partimedlemmar i befolkningen 13 %, vilket inte heller utgör en särskilt imponerande siffra.

En följd av de låga medlemstalen är att partimedlemmarna blir allt mindre representativa för väljarkåren som helhet. Att medlemsavgifterna utgör en så liten del av partiernas inkomster får konsekvensen att rekrytering av medlemmar blivit mindre intressant för partierna. Istället är skattefinansierade bidrag den viktigaste inkomstkällan för partierna. Till och med bidrag från företag och privatpersoner utgör en större andel av partiernas intäkter än medlemsavgifterna.

Dessa faktum väcker akuta frågor kring legitimiteten i vårt politiska system. Konstitutionella frågor får sällan särskilt stort utrymme i den svenska debatten utan utgör mest ett obskyrt forskningsområde inom juridiska och statsvetenskapliga institutioner. Den viktigaste anledningen till detta är att de dominerande partierna har ett väldigt litet intresse av att förändra den nuvarande ordningen i någon större utsträckning.

Vår regeringsform från 70-talet är riggad så att partierna är den politiska maktens centrala medium. Även om vi i teorin väljer individer som våra folkvalda politiska representanter är det de facto så att vi röstar på partier och inte personer och att i stort sett alla politiska beslut fattas i de politiska partierna och inte i de folkvalda församlingarna.

Den reform med personval som genomfördes under 90-talet är närmast att betraktas som meningslöst skådebröd vars betydelse för väljarnas inflytande är minimal. Eftersom det så kallade personvalsystemet är konstruerat som det är och det inte är tillåtet att kandidera till politiska förtroendeposter utanför ett parti är risken överhängande att en personröst i ett val i själva verket kommer att tillfalla de kandidater som partiet har satt på valbar plats på sin lista. I och med att det gamla systemet med att stryka namn på valsedeln togs bort går det inte ens längre att rösta på ett parti samtidigt som man inte lägger sin röst på en person som man inte vill se vald. Det nuvarande personvalssystemet är i princip en skenreform.

Den principiella frågan om så mycket av den politiska makten ska ligga hos de politiska partierna samtidigt som dessa och deras medlemmar i princip utgör statsfinansierade särintressen med väldigt svag förankring i  väljarkåren känns akut. Vi har under en väldigt lång tid haft ett system som skapat politiker vars största lojalitet varit mot sina partier vilka i gengäld försett dem med olika arvoderade uppdrag, avlönade politiska tjänster och politiskt tillsatta jobb. När man ser hur löner och arvoden ökat inom den politiska sfären, hur antalet politiskt tillsatta jobb vuxit inom olika nivåer av förvaltningssverige och hur växelbruket ser ut mellan uppdrag som förtroendevald och avlönad tjänsteman ser vi ett riktigt demokratiskt underskott.

Samtidigt som andelen partimedlemmar i hela befolkningen minskat har den relativa andelen partimedlemmar inom förvaltning och myndigheter blivit relativt större i förhållande till befolkningen som helhet. På motsvarande sätt är andelen partimedlemmar som får sin inkomst från uppdrag och jobb inom förvaltning och myndigheter allt större. Det är därför inte det minsta konstigt att det finns ett minimalt incitament inom partierna för att göra någon större förändring av den nuvarande ordningen eftersom sådana förändringar skulle rycka undan de egna medlemmarnas inkomstkällor.

Vi har skaffat oss en politisk adelsklass som tillbringar hela sina liv i partiernas tjänst, föds eller adlas in i dem, gifter sig med andra i sin klass, utdelar uppdrag till sina klassfränder och är beroende av dem för att få jobb och inkomst. Höjningar av ekonomisk ersättning, arvoden och löner för dessa motiveras ofta av att de ska kunna konkurrera med näringslivet och andra arbetsmarknader för att få fram lämpliga kandidater. Detta är till stor del ett falsk argument eftersom utbytet mellan den partipolitiska adelsklassen och det civila näringslivet inte verkar utgöra någon större rekryteringsbas för någondera av sektorerna.

Ett slående bevis är ovan nämnde Reinfeldt som efter hela sitt yrkesliv inom partipolitiken, i en inte allt för hög ålder, inte ansåg sig själv som anställningsbar i ett så kallat ”vanligt jobb”, det vill säga ett sådant som de 95 % av befolkningen som inte tillhör det politiska frälset har. Istället var han tvungen att ta ut pension för att klara sig. Detta trots att han verkar vara frisk, har en utbildning och själv drivit en politisk linje att de som kan ska jobba och inte leva på bidrag. Utmärkande för en adelsklass är att de anser sig stå över de regler och värderingar som gäller majoriteten av befolkningen.

Ett annat exempel är en annan före detta partiordförande och regeringschef, Göran Persson, som lyckat förverkliga adelsanalogin så långt att han efter sin karriär faktiskt drog sig tillbaka till ett gods som på alla sätt och vis, storleksmässigt och arkitektoniskt, påminner om de som uppfördes av den svenska adeln under en tid då de existerade som en reell och legal maktgrupp. Med tanke på hans tidigare karriär bör det finansierats genom inkomster han skaffat sig i sin politiska gärning, alltså direkt eller indirekt pengar som tagits ut av befolkningen. Detta är en person som i sin politiska gärning drivit linjen att staten ska arbeta för att utjämna effekten av ekonomiska klasskillnader i samhället.

Ni ska få se att den nuvarande generationen i politikeradeln kommer att se till att ordna det bra för sig också, oavsett om de tillhör den fraktion som för stunden sitter på makten, och att pengarna kommer att tas från medborgarna. Helt oavsett hur framgångsrika de är i att utföra de uppgifter som detta stånd har utsett sig själva till att sköta.

Under den tidigare frälseepoken hade vi i Sverige ett system där även andra klasser än adeln och deras särintressen fick representation, genom ståndsriksdagen, även om det inte var proportionerligt. Idag har vi en riksdag där bara ett stånd som utgör 5 % av befolkningen är representerat. Och tänkare lägger pannan i veck för att lista ut orsakerna till politikerföraktet…


* Uttryckets ursprung verkar höljt i dunkel. Det uppges ibland vara ett citat och tillskrivs, föga förvånande, bland annat Mao, Churchill, Sun Zi och Napoleon. Jag har dock inte lyckats spåra det till någon källa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s