Språkpolisen utreder: Bostadsrätt är inte en hyresform

Förutom att vara misantrop har jag flera andra självpåtagna uppgifter i livet. En av dem är att vara språkpolis. Som sådan utreder och bekämpar jag felaktig språkanvändning i samhället, särskilt där sådan bidrar till ökad fördumning. Särskilt allvarligt anser jag att språkbrott som utförs av personer som har språket som sitt yrkesredskap och som genom att deras ord får stor spridning har ett särskilt ansvar för hur de uttrycker sig.

Nu senast har jag uppmärksammat det senaste avsnittet i följetongen om tidigare toppolitikern Mona Sahlin och hennes tidigare livvakt. Livvakten är inblandad i en tvist angående en bostadsrätt  på grund av vad som verkar vara felaktiga intyg om hans inkomst. I samband med rapporteringen om affären förekommer bland annat uppgifter om vad hyran är för den tilltänkta bostadsrätten.

Dagens industris Johan Wendel skriver:

Livvaktens bostadsrättsköp fullföljdes heller aldrig. Han blev inte godkänd av bostadsrättsföreningen då han ansågs ha för låg lön för att kunna betala hyran.

(Läst 2016-09-09 kl. 11:31)

I Expressen skriver Michael Syrén och Christian Holmén:

Bostadsrättsföreningen ansåg att livvaktens lön inte skulle räcka till för att betala en hyra på 18 000 kronor per månad exklusive köpeskillingen på tio miljoner kronor.

(Läst 2016-09-09 kl. 11:37)

Det jag reagerar är, givetvis, användandet av ordet hyra för att beskriva den avgift som en bostadsrättsinnehavare betalar till bostadsrättsföreningen. En bostadsrättsförening tar inte ut hyra av bostadsrättsinnehavare.

Hyra är en ersättning som man betalar till någon annan för rätten att förfoga över egendom eller tjänster. Den som hyr ut och och den som hyr har ett hyresavtal. Gäller hyran en bostad eller lokal kallas det för hyresrätt.

Bostadsrätt är en upplåtelseform för bostäder som skiljer sig kraftigt från hyresrätten. Bostadsrättsinnehavaren betalar en insats för en andel i föreningen och får då nyttjanderätt till en bostad som ägs av föreningen. Man äger alltså inte sin lägenhet utan en andel i föreningen. Bostadsrättsföreningen är alltså en typ av ekonomisk förening och kooperativ. Föreningen får ta ut en avgift av medlemmarna för sina kostnader.

För att vara övertydlig: Det är inte samma sak att betala medlemsavgift till en förening där man är medlem och att betala hyra. Jag tror inte att särskilt många skulle välja att kalla medlemsavgiften i till exempel en idrottsförening för hyra även om medlemskapet innebär en rätt att utnyttja föreningens anläggningar och utrustning som ofta är fallet.

Nu när det är klarlagt att hyra och medlemsavgift inte är samma sak återstår frågan om det har någon betydelse att man använder orden felaktigt. För mig är svaret uppenbart att så är fallet. Språket innehåller olika ord för olika företeelser så att vi kan kommunicera om och tänka på olika företeelser. Genom att använda ord felaktigt eller onyanserat begränsar vi språket och bidrar till fördumning. Hur betydande denna fördumning är blir givetvis avhängigt hur viktigt det man beskriver är och det i sin tur hänger så klart på sammanhanget.

Boende och ekonomi, som ju detta rör, bör emellertid vara relativt universellt accepterade som ämnen som är av stor betydelse för de allra flesta. Jag har noterat att många i dagligt tal väljer att kalla medlemsavgiften till bostadsrättsföreningen för hyra och kan inte låta bli att dra slutsatsen till att detta hänger ihop med en bristande insikt i hur bostadsrätten fungerar. Detta får givetvis konsekvenser när det gäller en boendeform som miljoner människor bor i.

En analogi är ordet skatt där felaktig användning riskerar att få konsekvenser för folks förståelse av viktiga företeelser och bidra till fördumningen av det offentliga samtalet. Genom att med eller utan avsikt kalla något för en skatt som i själva verket är till exempel en avgift, eller vice versa, påverkar man hur människor betraktar beskattning. Om det exempelvis skulle spridas ett bruk av ordet skatt för att beteckna avgifter för att resa med offentligt driven kollektivtrafik skulle det få betydelse för hur vi betraktar offentlig verksamhet i allmänhet och kollektivtrafik i synnerhet.

Att tidningar som Di och Expressen nu felaktigt använt hyra om medlemsavgifter kan antingen vara avsiktligt eller resultatet av slarv eller okunskap. Att en publikation som Expressen, som inte har stringens som en av sina huvudsakliga ledstjärnor, gör detta är kanske inte förvånande även om det såklart knappast är tillfredsställande. Som språkpolis måste jag däremot se särskilt allvarligt på att Di, med anspråk på att vara en seriös tidning med inriktning på ekonomi,  hamnar i samma sällskap.

I Febi värld, i vetande som dikt,
är allting klart: klar strålar Febi sol,
klar var hans källa, den kastaliska.
Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Esaias Tegnér
”Epilog vid magisterpromotionen i Lund den 22 juni 1820”

 

Henrik Gustafsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s